TwoGirlsOneDream kap.11
jag la upp mat, men så fort jag tog första tuggan så var det på väg upp i gen.
Jag kände hur den lilla biten kyckling växte i munnen och jag sprang till toaletten. igen.
Inget kom upp, jag gick tillbaka till köket, men innan jag satte mig så tog jag en banan.
Jag kände hur Zayn letade mina fingrar under bordet, jag kände hur hans fingrar letade sig över mitt lår och sen la han sin hand på min.
Idas POV.
Vi satt och åt maten som jag och Amanda hade lagat. Jag och Niall skrattade som galningar åt något roligt som Louis hade sagt. Även fast ingen annan märkte det så såg jag på Amanda att hon inte mådde bra. Och jag var orolig. Jag såg också att Zayn verkade lite nere även fast han satt och log. Det var sällan som han lyckades slita blicken från Amanda. Jag log sakta för mig själv när jag såg Amanda och Zayn möta sina blickar. Det sköt verkligen fyrverkerier! Jag tittade bort och fortsatte le, nynnade tyst på fireworks för mig själv. Jag måste ha vart helt i min egen värld för plötsligt känner jag att någon petar på min kind.
”Heey!” sa jag och puttade bort handen för att sedan se att Louis sitter bredvid mig och skrattar lätt.
”Where did you go? You just dissapeared in your own thoughts.” frågar Louis.
”Yeah, I guess I have such nice thoughts that I don’t mind spend my whole attention on them.” sa jag finurligt och skrattade för mig själv.
”Wait.. So you mean that you rather be in your head instead of being with me?” frågade Louis och låtsades se sårad ut. ”by the way, you sing pretty good to!” sa han och flinade sitt berömda leende. Gah, jag bara smälte.
”maybe, how do you know that my thoughts doesn’t inclued you?” sa jag käckt innan jag hann tänka mig för. Vilket jag gör ganska ofta. ”..And I can’t sing.. At all.”
”Now I really want to know what you are thinking of!” sa Louis med tindrande ögon. Ja, tindrande. Det är det enda jag kan beskriva hans ögon med. Kanske lite triumf också.
”Oh no! You can always dream. You’ll never know.” svarade jag och upptäckte att dom andra hade gått från bordet. Kollade runt lite och såg Amanda och Zayn sitta i trappan och prata. Niall, Liam och Harry hade försvunnit någon annan stans. Inte för att jag kan klaga. Bara glad över att jag får vara med Louis lite ensam. Vi ska ju som sagt hem imorgon. Vid 14 tiden. Alltså jag vill inte!
”Oh yes.. I will.” svarar han halv tyst och drömmande.
Hm.. Jag tror jag borde oroa mig. Whatever.. Jag reser mig upp och börjar plocka undan all mat osv. Louis hjälper till och vi pratar om allt mellan himmel och jord. Precis när vi har diskat undan allting så ropar Niall ”Can’t you guys do some dessert to us?”
Jag tittar på Louis som rycker på axlarna, så jag svarar Niall med ett trött ”Yeah,Yeah!”
”What about strawberry cake?” frågar Louis mig. Undrar om han menar typ svensk jordgubbs tårta? ”We ate some of that i here in Sweden once and I thought we could do some?”
”Yes.. Sounds great. I’m a master at strawberry cakes. It’s my speciality.” sa jag och flinade stort.
”Oh okey, we will se. And I think Niall bought some cake bottoms so we just need to cut som strawberrys and whisk some cream.” svarade han och skrattade åt min spelade självsäkerhet. Sedan tittade han på mig där jag stod lutad mot bänken aldeles bredvid kylen. Han sträckte sig över mig och öppnade kylsdörren och tog ut grädden. Men innan han drog sig undan helt så stannade han mitt i rörelsen och tittade mig rakt i ögon. Okej, Ida andas. In. Ut. In. Ut. Han log snett när han såg min reaktion och sa sedan tyst ”I’m a great whisker so I’ll do the cream..” Jag kände han andedräkt mot min kind och jag trodde jag skulle svimma. Vilket jag naturligtvis inte gjorde, det ligger bara inte i min natur. Han drog sig undan och skrattade lågt vilket jag också gjorde efter ett tag. Men jag måste säga att jag var lite tagen av stunden och kunde inte riktigt koncentrera mig på att skära dom fördömda jordgubbarna. Så Louis blev klar med sitt innan jag var klar med jordgubbarna. Han hann till och med göra vaniljsåsen färdigt. humhum.. Koncentrera dig, inte tänka på honom. Nej inte ens hans namn. Jordgubbe. Jordgubbe. JORDGUBBE för i helvete. Hur svårt kan det vara! Plötsligt känner jag hans händer på mina höfter. Jahapp, så bra gick det med att försöka koncentrera sig.
”How’s it going?” frågar han i mitt öra. Sedan skrattar han och flyttar sina armar upp efter min kropp och sedan ut över armarna tills han kommer till mina händer. Där stannar han och håller händerna över mina och tar över kommandot över hela skärnings momentet. Jag bara följer med i hans rörelser och jag kan säga att det vart något med effektivt arbete nu.
”Does the chef always standing this close?” frågar jag sedan tyst rakt ut i luften. Eftersom jag inte vågar vrida på huvudet, han har liksom sitt huvud alldeles bredvid mitt. Våra kinder möts nästan och hans kropp är så nära min att jag känner hans kroppsvärme.
”just when he reveals culinary secrets..” svarar han självsäkert och flinar tyst.
”Oh..” var det enda jag kunde få ur mig.
”Yes. And now we are done.”
Jag tittar upp och ser att tårtan är färdig. Hoppla, när hände det? Så jag vänder mig om så jag står med ryggen mot bänken och tittar upp på Louis. Han flyttar oss till vänster vart det finns ledig bänkyta och böjer sig ner. Innan jag vet ordet av det så tar han tag i mina lår och lyfter upp mig på bänken, så jag sitter med rumpan på bänken och benen om Louis. Undra vart det här ska leda.
Vi vet att vi inte har haft nå bra uppdatering men det har varit knasigt på sista tiden. Mycket i skolan, mycket i våra liv och vi är ledsna. Men nu jevlar kommer det förhoppningsvis bli bättre! /ida & amanda
TwoGirlsOneDream kap.10
Previous:
Jag ställer ifrån mig glaset,
”Thanks”
Jag vänder mig och jag lägger täcket om mig.
Jag känner hur Zayn själv kryper ner bakom mig och lägger armen om min midja och der är så jag sen somnar.
Idas POV.
Jag låg i sängen med Louis och pratade om allt mellan himmel och jord. Han var så otroligt lätt att prata med! Jag visste inte ens vad klockan var så jag kanske borde gå ner och kolla vad Amanda och Zayn gör.
Jag går ner, jag ser Zayn sitta vid matbordet utan tröja och hålla i ett glas vatten. Han satt bara och kollade ner i vatten glaset och jag såg på han att något var fel.
”hm.. eh.. how are you”
Jag såg på hans ledsna ögon att det inte var som det skulle.
” Amanda ,. is not okay, or well she is alsleep now but, she just ran to the toilet and,. i donno..”
Jag visste inte vad som var fel, kanske blodsockerfall, fast hon brukar ju inte kräkas.
”Do you now how she is now?”
Zayn kollade ner i bordet och skakade på huvudet
”no”
Jag började gå mot rummet, där amanda hade sovit natten som var, hon låg så sött och sov, fast hon såg lite blek ut. Jag försökte att inte väcka henne, men när jag precis skulle stänga i gen dörren så hör jag en svag röst
”Ida, är det du?”
Jag öppnade åter igen dörren och stängde den försiktigt, Jag satte mig på sängkanten.
”Vad hände egentligen, Zayn sa att du sprang och kräktes.”
Amanda började få lite färg på kinderna, det var ett gott täcken.
” jag vet inte, det kändes lite som när man har lågt blodsocker. Fast jag vet inte riktigt”
Vi pratade i minst en halvtimme innan det knackar på dörren
”ehm, can i come in?” Jag visste att det var Zayn. Så jag började gå ut ur rummet.
Amandas POV.
Han öppnade dörren, och där stod en av världens finaste med ruffsigt hår, ingen tröja och mjukis byxor. Jag kunde inte göra annat än titta på han.
” How are you babe?”
kallade han mig nyss babe? Å herre gud, jag kommer svimma.
”jag harklade till, em okey i guess”
Jag makade mig lite mer till sidan och Zayn kom och satte sig brevid mig.
Jag kröp ner lite under täcket, jag hade ju trots allt bara en stor t-shirt och trosor på mig.
Jag vänder mig mot sängbordet och tar en klunk vatten.
Magen kurrar till och jag tänkte precis resa mig upp,men då tar Zayn’s han tag i min handled och drar ner mig i sängen igen, jag la mig med ansiktet mot hans bröstkorg och jag hör hur hans hjärta slår.
Jag gör ett nytt försök att resa mig upp, men den här gången är det inte Zayn som stoppar mig. Yrseln kommer tillbaka och hela rummet snurrar till. Jag återfår balansen och rättar till tröjan så den täcker rumpan och går ut.
” u sure you are okey?”
”eh,. yeah”
Jag drar åt mig en snodd från idas väska och sätter upp håret i en slarvig knut och går vidare till köket.
Ida sitter med förväntan i blicken, ”hur mår du”
” typ bättre antar jag, finns det något jag kan äta förutom den gammla pizzan som fortfarande ligger i kartongerna på golvet?”
Vi börjar skratta och killarna kollar med frågande blickar på oss,
”juste fan , dom kan ju inte svenska”
Harry satt på en stol nära Ida, han såg med en förvirrad blick som flyttades från mig och ida.
” WTF? please speak so i know what you are talking about” Hahaha.
Vi skulle ha gått här i från för snart 2 dygn sen, vad gjorde vi här, varför hade zayn kysst mig. Varför ville dom att vi skulle stanna? Gud-för-många-frågor-för-att-min-hjärna-ska-kunna-fungera.
Vi skulle köpa lite mat som vi kunde äta till middag, mat var nog det minsta jag tänkte på just nu. Men man är ju tvungen att äta.
Jag och ida skulle gå och handla, killarna kunde inte gå ut så vi fick göra det istället. Vi började gå mot en affär för att handla lite, jag och ida skule laga middagen ikväll. Den sista gången vi skulle få träffa killarna.
Vi kommer tillbaka till lägenheten 40 minuter senare och börjar med maten direkt, vi småpratar och jag var bara tvungen att fråga henne om louis
” så vad gjorde du och louis då?”
hon fortsatte att hacka grönsaker och sen kollade hon på mig
”eh, asså jag vet inte, jag snubblade in i hans rum och sen så spårade det totalt!”
Haha, ” ja det låter ju lite som dig” jag blinkade med ögat åt henne.
jag skulle precis gå ut i hallen men då drar ett par starka armar in mig i en varm famn. Jag visste direkt vem det var, jag kände det på lukten. Åh hans doft.
Vi stod och kramades ett tag, jag var som fastfrusen i marken och kunde inte röra en muskel.
Han drog sig i från mig och jag återfick kontrollen över min kropp. Han lutade sig fram, jag stog fortfarande still. Han la sin han bakom min nacke och pressade sina läppar mot mina.
Jag ryggade tillbaka och kollade ner i marken,
” you don’t like me, do you?”
” zayn,. it’s complicated” jag orkade inte berätta klart, jag kysste han på kinden sen på gick därifrån.
Ida och Niall dukade och satte fram maten på bordet, sista gången vi skulle träffa dom. Orden ekade i mitt huvud, samtidigt fans det en stor klump i magen.
Jag såg att Zayn var lite ledsen, men han satt endå och log.
jag la upp mat, men så fort jag tog första tuggan så var det på väg upp i gen.
Jag kände hur den lilla biten kyckling växte i munnen och jag sprang till toaletten. igen.
Inget kom upp, jag gick tillbaka till köket, men innan jag satte mig så tog jag en banan.
Jag kände hur Zayn letade mina fingrar under bordet, jag kände hur hans fingrar letade sig över mitt lår och sen la han sin hand på min.
Kapitel 10 uppe! BooYaah! Lämna spår efter att ni har vart här! :D /Ida & Amanda
TwoGirlsOneDream kap.9
Previous:
”I’ll do anything! ANYTHING! Just stop it. Please..”
I stopped, but I didn’t get of her. But I did realise her arms though.
”A girl like you shouldn’t say such a thing..” I said with a sneaky smile.
Amandas POV.
Jag och Zayn var fortfarande kvar i köket. Vi satt med varsin kaffe och pratade.
Jag höll min kaffe med båda händerna för att försöka få någon cirkulation i dem.
Zayn satt och berättade någon historia om när han och Niall varit ute och handlat. Hur intressant det än var så kunde jag inte koncentrera mig. Inte alls.
Jag satt och iakttog honom medan han insatt försökte förklara poängen för mig. Ändå satt jag bara där och smålog. Bara sådär så slutade han prata och tittade på mig.
”You don’t even listen do you?” frågade han med ett leende.
”Of course I am.”
”You are a really terrible lier, you know..” sa han med ett helt galet gulligt leende.
”But if you wasn’t listening, what did you think of then?”
”Really?” frågade jag halvt nervös och kramade muggen hårt.
”Really.”
Innan jag hann tänka på vad jag sa och innan jag hann hejda mig själv svarade jag bara.
”You.”
Jag kände hur rodnaden steg och mitt hjärta dunkade hårt mot revbenen.
Först såg Zayn helt och hållet chockad ut och sedan så började nog lite av glädje och kanske till och med lite belåtenhet? Han log stort och ställde sig upp. Han gick runt bordet och fram till mig. Drog upp mig från stolen och gav mig en stor kram. Jag kände hans händer mot min korsrygg, precis där han hade händerna kändes det som att blodet brann och sände stötar av lycka genom hela min kropp.
Han särade lite på oss och flyttade sina händer ner till mina höfter och lutade pannan mot min. Jag log. Han log. Det kändes som att jag var i upplösningstillstånd.
Jag visste inte vad jag skulle göra, men jag hann inte tänka så mycket innan han tryckte sina underbart mjuka läppar mot mina.
Dom var otroligt mjuka och jag kände en svag smak av kaffe.
Han avbröt kyssen och log, jag visste att mina kinder blossade upp och Zayn var snabb på att kommentera
” you look cute when you blush ” Han placerade ennu en mjuk kyss på min rosa kind.
Han gick tillbaka till sin stol och satte sig ner mjukt. Han vände blicken mot mig och log.
Jag gjorde samma sak, jag satte mig ner och grabbade tag om kaffekoppen med båda händerna igen. Precis som om inget hade hänt. Zayn fortsatte prata men jag lyssnade fortfarande inte. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Jag visste inte hur jag skulle reagera, hur jag skulle ta det här.
Jag drog upp knäna mot kroppen och höll med ett stadigt grepp i koppen, Zayn satt fortfarande och pratade. Jag kände tusentals tankar krocka i huvudet och jag kände för en stund hur allt bara flimrade till och jag kände att jag inte kunde sitta kvar.
Som tur var visste jag vart toan var och jag sprang, jag slet upp dörren och sprang snabbt till toan och greppade tag i toalettsitsen med spända nävar och jag kräktes. Hela kroppen spändes och jag kände sen en varm hand på ryggen,
”omg are you okey?, Is something wrong”
Jag sa inget, jag var förvirrad och kände mig yr, precis som när man får blodsockerfall.
Jag greppade tag i sitsen en sista gång men det kom inte upp något, tomrummet i magen ilade, men jag visste att det inte gick att äta just nu.
Jag reste mig försiktigt upp, jag tappade balansen och var så nära på att falla, men Zayn’s varma armar fångade upp mig.
Jag tvättade av mig men jag var fortfarande yr.
Zayn drog upp mig i famnen och bar mig till en stor säng som fanns i ett av rummen i lägenheten. Jag hade fortfarande på mig jeans och en kofta,
”Can I borrow a tee or something?” Min röst var knagglig och kort i tonen.
”Ofcourse sweetie!”
Han gick till en väska som stod mot väggen, han drog upp en t-shirt och gav den till mig.
”Do you want some help or something?”
”Can I have a glass of water please?” Jag kämpade med orden, han kysste min panna och gick ut ur rummet.
Jag kämpade mig av med jeansen, jag vart alldeles kall svettig på ryggen och drog av mig tröjan. Sen tog jag på mig Zayn’s mjuka tee, den luktade helt underbart. Precis som honom. Jag lyckades små le lite för mig själv, där jag stod med Zayns tee.
Jag lirkade av mig bh:n och slängde den på golvet tillsammans med det andra jag nyss hade haft på mig.
Jag drog till mig mer av det stora täcket och hör hur dörren öppnas och Zayn kommer in med ett glas vatten.
Jag dricker långsamt och känner hur det kalla vattnet strilar ner längs stupen.
Jag ställer ifrån mig glaset,
”Thanks”
Jag vänder mig och jag lägger täcket om mig.
Jag känner hur Zayn själv kryper ner bakom mig och lägger armen om min midja och der är så jag sen somnar.
Nu är jag (ida) tillbaka och hoppas kunna göra så att uppdateringen blir bättre. Så här kommer i alla fall kapitel 9. /ida & Amanada xx
TWOGIRLSONEDIREAM KAP.8
Then she started to blush. I thought she couldn’t get any cuter but she could. Her cheeks went slightly pink and I just wanted to place my lips at that cheek.
But I can’t. It’s to early, I don’t even get why I feel this way. Maybe she doesn’t even like me.
Idas POV.
Amanda och Zayn verkade ha glömt att vi var kvar där så vi smög ut till vardagsrummet och satte oss i sofforna.
Niall hjälpte mig upp från golvet tidigare och gav mig en road blick. Jag bara räckte ut tungan åt honom som ett litet barn och det gav honom bara ännu mer att skratta åt.
Äsch, det kunde jag bjuda på. Jag gick och satte mig ensam i en av sofforna medan Niall och Liam satte sig i den andra och tittade frågande på mig.
”What?”
Frågade jag och rynkade pannan.
”We don’t bite...” sa Liam och tittade ner i golvet.
Jag skrattade lite roat och gick och satte mig bredvid Niall som satt i mitten av soffan.
Liam fortsatte att se ledsen ut.
Han såg helt seriöst jätte ledsen ut och jag blev lite oroad så jag gick och satte mig i Liams knä bara för att retas och för att försöka muntra upp honom. Eftersom det var mitt fel att han blivit ledsen i så fall.
”Happy now? When I brake your legs?”
”Actually, I’m really happy! And you ain’t breaking my legs though.”
Han såg faktiskt riktigt glad ut där han satt med mig i hans stackars knä.
”Where is Louis? I haven’t seen since this morning..”
”Actually I don’t know.. He might be in his room or something.” svarar Niall med sin Irländska dialekt. Det är så sjukt gulligt.
”Okay, should I go up and look what he has been up to today?”
frågade jag. Jag såg min chans och tog den. hehe.
”Do so!” svarar Niall med en liten blink som han gömde för Liam.
Undra varför?
Så jag hoppade upp från Liams knä och gick upp för trappan där deras rum låg.
Jag visste inte riktigt vilket rum som var Louis men alla såg tomma ut förutom Harrys. Han låg på sin säng och pratade på skype med sin mamma.
Längst bort var det en till dörr som jag antar var till Louis rum. Den var på glänt så jag stannade till utanför och funderade på om jag skulle knacka eller bara gå in.
Innan jag ens hade börjat fundera så hörde jag,
”Just come in!” och ett skratt.
Jag blev så rädd att jag ramlade in genom dörren och föll rakt på golvet.
Under fallet hann jag se Louis sitta på sängen med sin dator och titta på mig.
Fan. Gud så generande.
Jag började garva häcken av mig, vilket Louis också verkade göra när jag sneglade upp över sängkanten där jag låg på golvet.
Jag möter Louis blick och det enda jag kom på att säga var ”woops!”
Det fick honom tydligen att skratta ännu mer och jag klev upp och satte mig i hörnet på sängen och småskrattade jag med. Jag kunde inte hålla mig när jag hör och ser hans underbara skratt. Det kan inte finnas något bättre.
Louis POV.
She sat down in the corner of the bed and giggling. I bit shy and still a bit embarrassed I guess. Her cheeks where blushing slightly and she was just so beautiful.
I went speechless and just looked at her, stuck in her eyes.
She woke me up from my thoughts by pushing me gently and asking ”what?”
I guessed i’d stared a bit. hehe.
”ooh, nothing.. You’re... you’re just so beautiful..” I replayed with a small smirk. Blushing a bit though.
Her smile that she showed up was amazing.
”Well, you are not so bad yourself” she said and winked at me.
”It’s that all you got?” I said with a pretended chocked face and threw a pillow at her.
She threw it back and that, that started a massive pillow fight. We stood in the bed and hit each others with pillows, laughing so much that we couldn’t breath. I dropped my pillow and said dramatically ”I surrender, I really do” and held up my hands.
She believed me and dropped her pillow as well. I took my chance and I grabbed her jeans waistband and pulled her closer to me. Real close. I moved my hands up to her waist and finally stopped in the lower back and pulled her even closer to me. Formed her body after mine.
”It’s that all you got?” I repeated and leaned in. Just before our lips met I started to tickle her. I tickled her so much that she fell down at the bed and she was literally laughing her as off. I sat down on her and put her arms under my knees so I could tickle her with both hands. She now screamed and begged me to stop.
”I’ll do anything! ANYTHING! Just stop it. Please..”
I stopped, but I didn’t get of her. But I did realise her arms though.
”A girl like you shouldn’t say such a thing..” I said with a sneaky smile.
Så nu är kapitel 8 uppe och det börjar hända grejer, vad tycker ni?:)/ida & amanda xx
More Than This
TwoGirlsOneDream kap.7
Previous:
”well, Ida where giggeling before and she like never does that and then it just freaked out. hehh..” berättade jag och blev generad. Riktigt varför har jag ingen aning om. Men rodnaden kommer och går hela tiden just nu.
”haha, you are so sweet when you blush!”
Zayns POV.
It’s sick what that girl do to me. I drown in her eyes, in her smile, in her laugh.
When we where sitting in the couch earlier today I couldn’t take my eyes from her. Because of that I got many kicks and small pushes from Niall, so I could come back to reality and stop stare at her smile or her eyes.
It was really lucky that Amanda didn’t notice that I stared at her. I really tried not to..
We went to the kitchen to see what Liam and Ida was up to. And i’m not sure that we got the answers for that. We just saw Ida smile and Liam smile even bigger. And suddenly Ida and Amanda are laying on the floor laughing so much that they can’t breath.
I didn’t get the funny stuff and felt like a stupid cow and kind of lonely.
I lifted up Amanda and pulled her in to my body. I took my arms around her waist and whispered in her ear.
”I couldn’t join, because i didn’t know what the funny thing was so i thought that you could tell me that.. I can tell, it isn’t funny to not know..” And made a sad face when she looked at me. I felt her shiver in my arms and i smiled.
She explained to me, but i didn’t get much of that either though. But it doesn’t matter.
It felt so good to have her in my arms.
Then she started to blush. I thought she couldn’t get any cuter but she could. Her cheeks went slightly pink and I just wanted to place my lips at that cheek.
But I can’t. It’s to early, I don’t even get why I feel this way. Maybe she doesn’t even like me.
Ett lite kortade inlägg denna gång. Men nästa kapitel tror vi ni kommer gilla. Spännande? Era skrivare till jorden slutar snurra, xx /ida & Amanda
TwoGirlsOneDream kap.6
Previous:
”About this” svarar jag och sveper ut med armarna. Tittar menande på Amanda, Zayn och Niall som kommer ingående från vardagsrummet.
”haha, you are really happy right?”
”BooYaah, you got it all right!”
Amandas POV.
Jag kommer ut ur vardagsrummet med Zayn och Niall bakom mig. Åhåhåå!
Ser man på, lilla Ida och Liam stor där i köket och pratar. Om man inte visste bättre skulle man nästan kunna tro att det var ett ny förälskat par som stod där och prata och skratta.
Ida tittade blygt ner i marken och log medan Liam ler stort och små skrattar.
Det är inte många gånger eller många människor som kan få Ida blyg, men vissa killar kan. Knasigt, jag vet.
”So what are you guys up to?” frågar jag och blinkar.
Liam svarar och skrattar lite när han ser min och Idas blickar som vi ger varandra. ”just talking.. I saw Ida stand here and it looked like she dreamed and i was just thinking.. I have to go and disturb her in her dreams!..”
Zayn, Niall, Ida och jag ”What?” Alla stirrade på Liam med förvirrade blickar.
”Naah, just kidding but she was dreaming for sure.”
Ida fnittrar lite generat. Vänta va?! Fnittrade Ida just? När hände det senast?
Jag gav Ida en blick och hon kom på sig och började gapskratta. Vilket jag också gjorde så tillslut så låg vi båda på golvet och höll på att storkna. Killarna bara tittade på oss och tyckte antagligen att vi var helt upfuckade i hjärnan.
Sen så känner jag ett par armar under mig och plötsligt så står jag upp med Zayns armar runt mig.
”wooow.. What happend there? Goosh..”
Oj , det var meningen att jag skulle tänka det där. Inte säga det högt.
Jag känner Zayns starka, muskliga, underbara armar krama om mig lite hårdare och sedan hans andedräkt i mitt öra.
”I couldn’t join, because i didn’t know what the funny thing was so i thought that you could tell me that.. I can tell, it isn’t funny to not know..”
Sa han och hans läppar nuddade vid mitt öra och jag rös. Massor.
Sedan tittade han på mig och gjorde en ledsen min. Åååh, han var ju så himla gullig.
”well, Ida where giggeling before and she like never does that and then it just freaked out. hehh..” berättade jag och blev generad. Riktigt varför har jag ingen aning om. Men rodnaden kommer och går hela tiden just nu.
”haha, you are so sweet when you blush!”
Kapitel 6 uppe då. Jag (ida) ska vara borta nästa vecka så att Amanda kommer sköta uppdateringen för det mesta nästa vecka. Alltså det kommer bli sämre uppdatering men det får ni leva med, för när jag kommer hem så ''are we gonna make it up'' :D /ida & Amanda
TwoGirlsOneDream kap.5
Amandas POV:
Louis sitter nu med armen om Ida, hela hennes ansikte sken upp av beröringen och jag har inte sett henne sådär glad på jätte länge. Det är verkligen som i en saga.
Flaskan snurrades vidare och den hamnade på Zayn som var modig och tog Dare.
”Kiss Amanda” Jag ryckte till, vad, vem, sa mitt namn?
”eh, what?” sa jag.
Louis säger att han måste och jag känner mig jätte nervös, visst jag hade väl alltid drömt att få en kyss av Zayn, men inte såhär..
Zayn kommer närmare, jag slutade andas för en stund, och till sist placerar han hans mjuka läppar på min kind.,
”On the lips! You idiot” säger Louis.
Zayn tittar frågande på mig, jag sa fortfarande inte något, han lutar sig framåt och kysser mig. Kyssen kändes hur lång som helst, och jag var helt borta i mina tankar.
Åh herregud, hans läppar. Så otroligt mjuka, och dom smakade av colan han nyss hade druckit. Kändes nästan som att jag skulle svimma. Ååhh, herregud!
Även fast den bara varade någon sekund så kändes det som en evighet.
Han drog sig tillbaka och gick och satte sig igen. Jag rodnade, det visste jag och Niall började busvissla! Det gjorde inte saken bättre.. Massa tankar började snurra runt i mitt huvud. Zayn Malik kysste mig.
Idas POV:
O.M.G.
Zayn valde kånka och ska nu kyssa Amanda,.
------
Amandas POV.
Jag vaknade upp i en säng, vars var jag? vars var Ida?
Jag kände en arm runt om min midja, jag kollade bak, Zayn.
Jag tog försiktigt bort hans arm och reste mig upp.
Jag hade sovit med kläder på. Jag kollade vidare i lägenheten och försökte hitta Ida.
Hon låg i Louis famn och hade Niall över sig.
3 personer i soffan. Jag skrattade till. Typiskt Ida. Jag sökte vidare efter dom andra
jag kollade in i ett rum. Hoppla, där låg Liam och Harry, utan tröja.
Jag väckte försiktigt Ida, hon vaknade till och följde med mig till toan.
”Det där var det sjukaste som har hänt mig, ever!”
”Men skojar du eller?!”
”Du har precis sovit i samma säng som Zayn Malik, förstår du det Amanda?”
Ida höjde rösten och vi stod länge och diskuterade hur sjukt det var, tills det knackade på dörren.
”eh, excuse me girls, but is something wrong”
Vi hörde Louis röst, och vi gick ut, vi mötte han i dörren, utan tröja. Woops.
Jag och ida stod och glodde som idioter. tills Louis harklade till ”My eyes are up here” sa han och pekade på sitt ansikte. Sedan ursäktade han sig och gick in på toan.
Idas POV.
Lyckat..
Det kanske var dags att gå hem. Vi började ta på oss skorna och skulle precis gå när Harry kommer springandes i kalsonger och tar upp mig på axeln och bär i väg mig, Zayn och Louis kommer och bär upp Amanda och slänger oss i soffan,
”You girls are not going anywere!!! Unless you don’t want to...”
”But.. We can’t be here. I mean the other girls left yesterday so we have already been here to long..”
Louis tittar på mig, först med en ledsen blick. Sedan ser man att han rynkar på pannan och jag antar att han funderar. Han är alltid så gullig när han gör så, nästan som Nalle Puh.
”Is that the only thing that keep you guys from staying here?” frågar Louis och ett leende leker på hans läppar.
”I guess.. ” svarar jag och sneglar på Amanda som ser hyffsat upptagen ut borta i den andra soffan med Zayn. Hon hade nog inte tagit illa upp om vi hade stannat ett tag till.
”Okay, then you can stay. We have two days of until we are going to London. So you guys can hang out with us until we are going!”
”But..”
”no but, you are staying and we are going to have some real fun today!” svarar Zayn och blinkar till Amanda som genast blir röd i ansiktet. Jag skrattar lite lågt och tänker på hur glad Amanda måste vara egentligen.
”if it’s okey with you guys.. I guess we can stay!” Ett stort leende spred sig över mitt förut bekymrade ansikte. Sopade bort alla rynkor.
Louis kommer upp till mig och kramar mig hårt och länge. Just nu känner jag mig bara så lycklig. Vilket jag tror Amanda också gör. Hon sitter och ler hela tiden. Det känns underbart att se sin bästa vän le så mycket hela tiden och jag ler bara ännu mer.
Någon knackar mig på axeln och jag rycker till. Det var Liam. Vart har alla andra tagit vägen? Nyss stod ju alla här runt omkring.
”Heey, what’s up?”
”Don’t know, just thinking..”
”about what?” frågar han lite finurligt och ler.
”About this” svarar jag och sveper ut med armarna. Tittar menande på Amanda, Zayn och Niall som kommer ingående från vardagsrummet.
”haha, you are really happy right?”
”BooYaah, you got it all right!”
5:e uppe nu! woopwoop. Fortsätt kommentera! :D xx /ida & Amanda
TwoGirlsOneDream kap.4
Idas POV:
Jag hade precis pratat med min största kärlek. Louis Tomlinson. Men tårarna brände fortfarande bakom ögonlocken efter det som den andra tjejen hade sagt till mig. Jag skulle säkert störa Amanda nu, hon såg så glad ut! Men jag behövde henne. Jag drog med mig henne till toan. Jag kände tårarna rinna ner för mina kinder, och jag har tur som har Amanda som vän. För 2 sekunder senare omfamnar hon mig i en kram. Jag behövde inte säga något, det tyckte jag var så skönt med Amanda. Hon förstod direkt att något var fel.
Amandas POV:
Jag kramade Ida länge, länge. Tills jag kände att hon hade slutat snyfta och gråta.
Vi sa ingenting och jag tog upp lite puder ur min väska och torkade bort mascaran som hade runnit ut. Vi gick ut igen, men den här gången så hade nästan alla gått. Vars var alla?
Det var tyst ett långt tag tills vi hörde introt till WMYB.
Vi gav varandra en blick och började följa ljudet.
Alla tjejer satt på golvet på stora kuddar och där framme stod killarna. Dom overkligt fina pojkarna. Jag tog upp kameran och började fota. Sen satt jag och Ida och sjöng med.
’you don’t know your beautiful’ Många var tvungna att gå hem efter att dom sjungit klart, och jag och Ida skulle precis säga hejdå till killarna när Zayn drog in mig i köket.
”Do you want to stay for a wile?”
”I donno, me and my firend are just going to leave”
Han gjorde en ledsen min, och jag tänkte efter, och det var ju självaste Zayn Malik! Jag kunde inte säga nej!
”..But i guess we can stay for a while”
Hans fina ansikte sken upp och jag gick vidare till Ida, hon var mins lika glad som mig och när vi precis skulle öppna munnen så hör vi Niall skrika från köket
”Were the hell is the food?! Do you want me to be an anorectian or something?”
”NO RISC NIALL” ropar Louis
Alla börjar skratta tills det krampar i magen.
Efter 10 minuter plingar det på dörren och Liam går och öppnar och när han kommer tillbaka har han med sig 7 pizza kartonger. Vi hade redan ätit men vi rymde lite till, speciellt Ida, sen så skulle vi enligt Niall spela Fifa.
Jag visste inte riktigt vad det var som hände, jag satt nu i en soffa, i en lägenhet och Harry Styles satt nu 20 cm i från mig, när jag tänkte på det så blev jag helt svag i knäna.
Jag tänkte inte på att jag satt och log, förens Harry börjar prata med mig.
”What are you thinking of?”
Jag vaknade upp ur min trans och började skaka på huvudet.
Vad skulle jag säga? Nej, jag satt bara och tänkte på dig. Äsch!
”Just.. Nothing at all” svarade jag blygt.
Ida skulle nu spela mot Louis, jag skrattade till när jag såg att han ledde med 7-1.
Liam ville att jag skulle spela med han, men jag tackade nej, jag har aldrig varit bra på tv-spel så Liam fick spela mot Harry istället.
-----------
Resten av kvällen, var som en dröm.
Egentligen skulle jag och Ida ha gått hem för 2 timmar sen, men killarna bad oss att stanna.
”Truth or dare!” skrek Niall som började ta fram en flaska.
Jag viskade till Ida att det var en dålig idé, men Harry tog tag i min handled och jag rös av välbehag. Han bad mig sätta mig ner och jag ville verkligen inte göra det här.
Ida däremot såg superglad ut! Jag förstod liksom att det var för att hon satt mellan Louis och Liam, men inte sanning och konsekvens.
Niall snurrade flaskan och mitt hjärta stod still tills den stannade, på Ida. *Pheew.* Tur för mig och synd för dig.
”Truth or dare” frågar Niall.
”ehum.. truth” Ida såg lite förvirrad ut.
Idas POV.
Jag ville egentligen inte vara med, men vad kunde hända?
Flaskan hamnade på mig, vad skulle jag nu göra..
”truth or dare Ida”
Jag fegade och tog sanning.
Killarna började prata i hop sig, vad skulle dom nu fråga...
”Who do you like the moast” frågar Liam.
Amandas POV.
Oj, ida fick nog en av dom jobbigaste frågorna,.
Jag visste att hon gillade alla, men Louis lite mer. Skulle hon våga säga det?
Idas POV:
Ehum.. Ehh.. I like you all.. but.. ehm.. I guess Louis.
Jag kände hur det började bränna i hela ansiktet, jag tittade mot Amanda, sen ner på golvet. Jag vet att när jag blir generad så ser jag verkligen ut som en tomat i ansiktet.
Jag hade precis gjort bort mig inför världens finaste killar.
Killarna säger ‘awww’ i kör och det gör det inte bättre.
Jag känner hur Louis lägger armen om mina axlar och drar mig närmare.
Jag ryser till och allt känns så overkligt.
4:e kapitlet uppe nu. Nu kanske det börjar hända grejer! Lämna gärna feedback till oss genom kommentarer. Massor med kärlek , xx /Ida & Amanda
TwoGirlsOneDream kap.3
Previous: Vi var och virrade runt i något köpcentrum och bestämde oss för att ta sista affären och sen fika.
Vi gick in på ÅhlensCity och jag fick med mig massa fint. Ida också för den delen. Dagen vart helt perfekt och när vi hade traskat runt i Stockholm hela dagen vart det skönt med lite mat från Donken uppe på hotellrummet. Massa tjejsnack och musik.
Amandas POV.
Fredag, I kväll skulle vi till en okänd adress och träffa våra Idoler och jag kunde inte hålla mig längre. Jag var så nervös att jag tappade juice glaset vid frukosten. Ida skrattade så att hon vek sig dubbel och låg på golvet. De flesta människorna på hotellet som satt och åt frukost tittade på oss med konstiga blickar. Men norrbottningar som vi är, brydde vi oss inte ett smack.
Vi tillbringade lunchen tillsammans med dom andra tjejerna och Sony Music. Vi fick veta när vi skulle bli upphämtade och det var några timmar kvar. För många faktiskt. Så vi gick ut och fikade, uteserveringarna hade ju öppnat och solen var helt underbar.
Efter ett tag så hördes det massa skrikande. Jag tänkte inte mer på det, men det vart bara högre och högre.
Jag kollade bakom Ida som hade blicken fast klistrad i sin telefon. Jag stötte till hennes ben under bordet och stammade fram något som lät som ”kkk-ollaa bakkkom diggg”
Ida vänder sig om och jag möter dom finaste ögonen i hela världen. Jag visste att jag sett dom förut och jag hade varit kär i dom sen första gången jag såg dom.
Jag satt och stirrade som ett CP, folk måste ha trott att jag var galen. Även fast han inte stod kvar så fortsatte jag stirra på fläcken han för några minuter sedan hade stått på. Jag slutade inte förens Ida slog till mig så att det brände på överarmen. Jag fick inte fram ett enda ord. Det var otroligt att jag ens kunde slita blicken. Det kändes som minuter, medans han i verkligheten knappt hade stannat.
Idas POV.
Där var ögonen jag alltid drömt om att få kolla in i. Dom perfekta gröna ögonen, som för tillfället var täckta med ett par svarta RayBan. Amanda satt och glodde som ett tard och jag slog till henne. Hon vände sig om och hon såg helt tom ut i blicken, som om hon hade sett ett spöke.
Vi gick tillbaka till hotellrummet och började fixa oss. Medans jag var i duschen hade amanda hunnit blogga och allt!
Amanda såg jätte gullig ut med sina Levis 501 jeans och hon hade en jätte fin tröja och en skinnväst.
Själv tog jag ett par svarta stuprörs jeans, en rosa spetströja och en ärmlös hoodie.
Amandas POV.
Nu var vi nere i lobbyn med de andra. Mitt hjärta dunkade i 120 och jag skakade. Jag tog tag i Idas hand som inte skakade alls. Lugn som hon alltid är. Jag kunde inte tro det, jag ska träffa ONE DIRECTION.
Vi satt nu i bilen som skulle köra oss till en hemlig adress.
Jag höll Idas hand hela tiden, jag var för nervös för att göra något annat.
Alla andra kändes ganska lugna, det störde mig på ett visst sätt.
När vi stod utanför dörren började alla fixa sig, utom jag och Ida.
Vi tog ett tuggummi och kände oss redo!
Ögonen från tidigare idag mötte mina, inte alls länge men jag kunde inte slita mig.
Killarna mötte alla i kramar, korta och ganska tafatta. Och när det var min tur visste jag inte vad jag skulle göra, jag kramade tillbaka snabbt och log mot Ida.
Alla tjejer stod och försökte stöta på killarna.
Jag var inte så, inte Ida heller. Så vi stod och pratade med varandra lite längre bort.
Sen kommer dom ”gröna ögonen” och möter mina. Ida ler och backar undan.
Jag förstod inte riktigt att jag stod här, i en lägenhet i Stockholm med världens finaste framför mig.
”So How are you sweetie?”
”fine thanx, how are you?”
Jag visste att jag rodnade, ingen brukade kalla mig sweetie. Jag kollade bort mot Ida som stod och förde en konversation men Louis, som jag visste var hennes största crush på jorden! Sen kom en tjej fram och sa något på svenska till Ida, louis såg ut som ett frågetecken och man såg att Ida vart ledsen. Sen såg jag hennes ansiktsuttryck ändras och man såg på henne att hon svarade med sin bitchigaste sida. Men jag såg också bakom den bitchiga fasaden att hon blev ledsen.
Jag pratade lite mer med Harry och Ida kom till mig. Jag visste inte riktigt vad hon ville men något var det, jag såg det i hennes ögon.
Damdamdaaahh! Jahapp det var kapitel 3. Hoppas ni gillar't! Lämna kommentarer xx /ida & Amanda
TwoGirlsOneDream kap.2
Previous;
Amandas POV.
Onsdags kvällen var helt sjuk.
Jag och Ida hade packat klart våra grejer, lagt fram kläder och lagt datorn på laddning.
Båda var alldeles för uppskruvade för att kunna före en normal konversation och satt till slut och skrek.. Vet. Normala.
Till slut så lugnade vi ner oss så vi låg och små pratade tills klockan var 2 då vi insåg att vi kanske var tvungen att få några timmars sömn.
Vi vaknade av Idas alarm, ‘One Thing’
Ida sjöng med för full halls och tittade på mig med ett leende som gick från öra till öra.
Vi kunde inte sluta le, mamma bad oss att ta det försiktigt och hålla kontakten, bla,bla,bla.
Precis som föräldrar brukar. Och vi gick in på flygplatsen.
Vi satte oss och tog en latte, pratade om allt mellan himmel och jord och sen hördes en röst från högtalaren och vi fick stiga ombord på planet.
Ida tog fram hennes Iphone och vi delade på lurarna. Ida hade nog en av världens
bästa spellistor.
Jag somnade till och Ida hade varit sådär otroligt snäll och postat en bild på mig när jag sitter och dregglar på flygplansstolen. Men jag tar inte sånt så seriöst, så vi skrattade bort det istället.
Vi mötte några andra tjejer på flygplatsen, som hade kommit från andra ställen i Sverige.
Och vi skulle åka till vårat hotell som låg mitt i Stockholm.
Varken jag eller Ida ville prata så mycket med dom andra. Deras blickar gav oss förutfattade meningar och det gjorde så att vi struntade i dom.
Väl framme på hotellet så kändes allt så bra. I morgon så skulle min största dröm gå i uppfyllelse. Förmodligen Idas också.
Jag och Ida slängde oss och började hoppa i det enorma dubbelsängen och funderade på vad vi skulle hitta på idag.
Efter 30 minuters prat så bestämde vi oss för en kort shopping runda när vi väl var i Stockholm och sen en fika på det.
Vi var och virrade runt i något köpcentrum och bestämde oss för att ta sista affären och sen fika.
Vi gick in på ÅhlensCity och jag fick med mig massa fint. Ida också för den delen.
Dagen vart helt perfekt och när vi hade traskat runt i Stockholm hela dagen vart det skönt med lite mat från Donken uppe på hotellrummet.
Massa tjejsnack och musik.
Ett litet mellan kapitel, inget spännande men nödvändigt för att ni ska fatta något! :D Kommer kanske ett till kapitel idag då, eftersom att det inte är så långt heller. Kommentera gärna! xx /Ida & Amanda
TwoGirlsOneDream Kap. 1
Hoppas ni gillar första kapitlet. Lämna kommentarer så vi vet vad ni tycker. PUSS ; Ida & Amanda
Personbeskrivningar och handling
LITE OM OSS
